Gud finns - i alla fall i mitt liv

Humanisternas kampanj som går ut på att Gud nog inte finns  har fått större uppmärksamhet än man hade kunnat förvänta sig om deras påstående att högst 20% av befolkningen tror på en högre makt vore sant.  Det har genomförts SIFO-undersökningar där siffror på 28 respektive 32 % svenskar säger sig sakna Gudstro (Källa:Wikipedia). Det är en väsentlig skillnad mot Humanisternas version att 80% icketroende får sina liv dikterade av resterande 20% som klassas mer eller mindre som stollar som tror på vidskepelse och galna fanatiker. För att förstärka budskapet så tar Humanisterna till enorma reklampelaraffischer i samma storlek som diktatorer använder sig av för att tvinga sin överhöghet på undersåtarna i varje gathörn och T-banestation. Själv så har jag åsikten att endast osanningar behöver skrikas ut med megafon eller sättas upp i enorma format på väggarna för att bli hörda.

Noterar särskilt att de "religiösa" (I bildspråket är det explicit judar, kristna och muslimer som utpekas, kanske andra religionerär mer OK?) beskylls för att "diktera livet" för alla andra. Kanske man borde kolla upp om verkligen merparten av svenskarna vill avskaffa samtliga högtider under året och bränna biblarna och göra nattklubbar eller hotell av kyrkorummen?

Nej humanisterna sjunger högt och falskt. Kampanjen bygger på desinformation och att vara riktigt högljudd.  Och dessutom en god portion intolerans och bristande respekt mot meningsmotståndare.  Ja, just det som man gärna beskyller troende för! Intressant, för inget trossamfund har mig veterligt gått ut med kampanjer riktade mot ateister och agnostiker.

Till detta kommer sen den fåniga artikeln "Ateismen provocerar" i DN. Jasså? Vem då? Ärligt sagt så har jag aldrig märkt något större intresse för ateismen över huvud taget innan denna enormt påkostade reklamkampanj och påföljande kolumner i dagspressen. Det som däremot provocerar mig är författarens hybris att kunna utdöma vem som väljer rätt och fel sida. Enormt arrogant hålling gentemot meningsmotståndare.

För min del så får man hemskt gärna förneka Guds existens, tro på att jorden kom till av en slump, utan någon mening, att våra liv saknar något särskilt mål och mening och att det inte finns några etiska grundprinciper att samlas kring. Det är inget tvång i religionen vare sig enligt Svensk grundlag eller Koranen. Man får även tycka/tro att jag är ointellektuell, vidskeplig eller rent av korkad som är troende och ser större rimlighet i att denna fantanstiska skapelse har en Skapare, att det finns en mening med livet och döden och att det finns några absoluta gränser för acceptabelt beteende som man inte får överskrida.

Klart är i alla fall för mig att jag inget har att förlora på min tro. Inte ens om jag skulle ha fel... det enda jag "missat" är väl en och annan fylla och one-night-stand. Och det är jag så gärna utan.