Ge oss Sverige tillbaka!
"Om Sverige befriades från mångkultur"
Bill och Bull från Rassepartiet satt och filade på en framtidsvision.
Det är en skam så blattefierat vårt kära fosterland har blivit sa Bill. Ja! Blattevälde var ordet sa Bull. Nu ska vi rensa upp i träsket och återföra allting till dess rätta tillstånd. Bort med mångkulturen och fram med den äkta svenska enfalden sa Bill och Bull jublade högt.
En dag vaknade de till en helt ny blattefri värld.
Tidningen lyste med sin frånvaro i brevlådan på morgonen. I det sverigesanerade köket så fanns salt sill och knäckebröd, men inget kaffe. Sånt växer ju bara i hottentott-länderna och är därför odrickbart. Lite varmvatten fick duga till knäckemackan.
På med vikingadräkten, vad nu chefen ska säga om det? Ja vad tusan, om han klagade så finns ju dessa antidiskrimineringsverksamheter dit alla blattar tidigare vänt sig för att klaga. Nu fick de hjälpa en riktig missförstådd svensk för en gångs skull.
De skulle gå ut men kunde inte låsa dörren innan de hittade kroken som hängde i dörrkarmen.
Bill och Bull hade en lång väg till jobbet men döm om deras förvåning då T-banan var stängd. Vafalls sa Bill. Ja vafalls sa Bull. Varför fungerar inte T-banan idag? Då de frågade en annan resenär fick de reda på att både spärrvakten och flera T-baneförare hade deporterats. Ja det är rätt sa Bill, ja ut med packet sa Bull. Någon taxi fanns inte heller att uppbringa så de började promenera mot kontoret. Men de fick rejält ont i fötterna på vägen till arbetet´. De var dessutom väldigt varma i vadmalskläderna för bomullen från indien hade fått sitt pass påskrivet. De fick reda på att alla vagnarna skulle skickas tillbaka till Frankrike och Italien där de köpts. Bara svenska produkter fick ju användas.
På vägen blev Bull svårt chockad då han såg kvinnor med hucklen vart han än såg. De hemska kvinnorna. Påskkärringarna. Hade de inte blivit av med de förbaskade muhammedanerna än! Skandal var ordet sa Bill. Ja verkligen skandalöst sa Bull. De kände iskan koka och yllekläderna kliade allt mer. Deras glåpord om mussar och påskkärringar togs mot med stor förundran av kvinnorna i hucklen. När de frågade så fick de reda på att kvinnorna inte var några främmande muhammedaner utan svenskor som klädde sig enligt äkta svensk sed. Hur kunde detta komma sig? Fanns inte mycket annat att göra än att dämpa sig med ett rejält glas mjöd. Hungern riste i magen efter den två och en halv timme långa promenaden och det var redan snart lunchtid innan de ens kommit in på kontoret. De passerade även Indiska som var stängt pga. kultursanering. Tunikaförbudet hade trätt i kraft i går. Bra att slippa dessa främmande kläder sa Bill men började bli allt mer illröd av klådan från vadmalsdräkten. Det hela blev inte bättre av brynjan eftersom han var nickelallergiker men vad gör man inte för det ädla fosterlandet? Men innan han skulle gå in på jobbet så stod han inte ut längre utan ställde sig dubbelvikt på trottoaren för att få av sig ringbrynjeskjortan på enklaste vis. Bull fick lov att hjälpa till.
De hade inte behövt göra sig besvär med att ta sig till jobbet. Ingen annan hade kommit dit. Då de var hungriga så tänkte de gå och äta köttbullar med potatis på favorithaket som faktiskt hade svensk ägare. Det var faktiskt öppet. "En stor tallrik köttbullar" sa Bill. "För mig också" sa Bull. Döm om deras förvåning då det inte längre fanns på menyn. Köttbullarna hade förpassats till Turkiet igen efter en alldeles för lång vistelse i Sverige som främmande maträtt.
Nu fanns bara grissvål och mjöd och havregrynsgröt. Det hade varit svårt att få fatt på äkta svenska råvaror i en hast. De försökte ignorera kväljningarna då de åt och drack. Ägaren lovade att utbudet snart skulle bli bättre igen.
Då Bill och Bull hade vandrat hem igen så hade de nött hål i skosulorna och haltade fram. Affären var stängd för inventering och kultursanering.
Nä nu måste vi ha en bärs och en pizza sa Bill. Ja en bärs och en pizza ska vi ha sa Bull. För i utmattningen hade de glömt att dessa osvenska varor inte längre fanns till försäljning. Faktiskt fanns ingenting alls till försäljning. Bill haltade betänkligt och tänkte ringa vårdcentralen. Han fick veta att pga. att två tredjedel av doktorerna deporterats så var väntetiden för vård numera 5 veckor.
De satte sig framför TV'n men alla program utom nyheterna hade utgått pga. utländsk påverkan. Dagen därpå skulle alla svenska serier börja sändas i repris utlovades i den rullande texten.
Bill började gråta. "Låt detta vara en mardröm!" snyftade han. "Mardröm var ordet" bölade Bull... Ge oss Sverige tillbaka! ropade Bill. "Tillbaka var ordet" skrek Bull. Och sen vaknade de i det föränderliga men ständigt svenska Sverige.
.