Dubbla budskap
Om man har för mycket kläder på sig är man bakåtstävande, förtryckt, gammalmodig eller rentav fanatisk.
Om man har för litet kläder på sig så är man slampig, omoralisk, lättfotad och billig.
Vad ska en kvinna ha på sig för att vara okej? Och varför ska det alltid vara kvinnornas klädsel och utseende som ska bedömas?
Häromdagen gjorde jag en vårdbehovsmätning på jobbet. I mätinstrumentet så ska man bland annat titta på behovet av psykisk omvårdnad. 0 poäng blev det om man är någorlunda trygg och lugn, 2 poäng om man ofta klagar över oro och ångest, och (sic) 5 poäng om man kastar mat, gör oljud, visar opassande sexuellt beteende och... hör och häpna.... samma 5-poängare i avvikande beteende som kräver psykisk vård är att... (trumvirvel)... klä av sig inför andra. Bara snäppet under 6-poängaren som innebär att man är i ett tillstånd som kräver att man tas in för psykiatrisk tvångsvård. Har den som konstruerat enkäten tagit en tur utomhus på somrarna någon gång?!?
Ja det är konstigt hur budskapen om normalitet växlar än hit, än dit.
Fortfarande ses jag som sjalbärare som en anomali lite väl ofta- hur det nu kan komma sig. Jag slipper väl förhoppningsvis tvångintagning i alla fall för att jag klär på mig inför andra.