Att ta på mig är att respektera mig?
AF blev dömt för att ha dragit in ersättningen till en man som hälsat på "fel" sätt på en anställningsinstervju. Detta har tydligen upprört många. En av dem är Lena Andersson som tar tillfället i akt att vädra muslimfientliga åsikter.
Hon kallar det apartheid att vänligt säga hej med handen placerad på bröstet i hjärttrakten. Sen fabulerar hon vidare om kvinnofientliga värderingar och att det kan ses som ett funktionshinder att ha en annan syn på kroppskontakt än vad hon själv har. Vem är det egentligen som har en respektlös inställning till vem?
Man kunde hoppas att Lena själv skulle hamna i lite olika situationer. Bli kindpussad av främlingar. Bli hälsad genom att den andre gnider näsan emot hennes. En redig klapp i rumpan med en glatt konstaterande "att så brukar vi göra här". Skulle hon då ta seden dit hon kommer och gilla läget? Eller är det möjligen så att det är den svenska arrogansen som smugit sig på ännu en gång?
Rätten till sin egen kropp bör vara till både för både män och kvinnor, att man ovillkorligen har rätt att välja vem som får beröra en. Inte har man ett jämställt förhållningssätt om det bara är kvinnor som får säga nej till att bli berörda? Om man har normal intellektuell kapacitet och empati så kan man säkert begripa att andra människor kan tycka att en annan nivå på fysisk beröring passar en bättre och kunna respektera det.
.